Skolstress
På utbildningen jobbar vi mycket i s.k. projektgrupper. Lernia delar in oss i nya grupper varje termin. Vi är deras små sociala experiment kan man säga. Denna terminen trivs jag inte alls i min grupp. En del tycker jag mycket om och betraktar som vänner rent av. Andra står jag inte ut med. De suger allt syre ur rummet och jag blir matt bara av att vistas i samma universum. Nu är det bara 7 veckor kvar av denna terminen var av fyra är LIA(praktik) och resten av denna är påsklov och det är så skönt. Jag behöver få andas fisk luft som inte osar av dammiga skolböcker som ingen vill ha. Som det ser ut just nu har jag efter i dag en tenta kvar att skriva den här terminen. OM det inte blir någon omtenta. Men det blir det väl inte ni?? Ellerhur?
Bye bye
En liten bajskorv
Reflektioner ur vardagen
Long time no see. Jag har tagit en liten paus p.g.a. MYCKET skolarbete, sjukdom och andra vardagliga påfrestningar. En tenta av tre är avklarad med betyg G i den ena delen och betyg VG i den andra delen. Känner mig nöjd med detta.
Kan ni ibland komma på er själv med att sitta och tänka jävligt sjuka tankar? Sånt som man fnissar åt men inte riktigt vill säga till någon annan. Jag pendlar ju varje dag med tåg. Jag sätter mig alltid i tysta kupén för det är liksom min stund på dagen då jag får koppla av lite. En småbarnsmammas vardagslyx liksom. Hur som helst, varje dag brukar det komma in tre unga, döva killar som hej vilt samtalar med sina händer.
Sjuk tanke nr 1: Varför sitter tre döva i tysta kupén??
Sjuk(are) tanke nr 2: Jag undrar vad som händer om jag säger åt dem att man inte får prata i tysta kupén. Jo, så ding är jag.
Jaja, det var det om det!
God kväll på er!
Helgen
Lördagskvällen fortsatte med melodifestival och thai-mat. Vad säger man om festivalen?? Saade är ju söt som ett glas saft men så värst innovativt bidrag vet jag inte om jag tycker att det är men svenska folket har talat och vem är jag att vända mig mot massorna. Saade får gärna representera Sverige, det kan jag leva med utan att skämmas =). Mina favoriter var The Moniker, Swingfly och Nicke Borg. Sämst i kanske hela världshistorien var Linda Bengtzing. Nog om det.
Idag har vi varit Emanuell och Verånika. Det var skoj som vanligt och flickorna (tvillingarna) blir bara större och större. Vi gick ut en sväng och tittade på höns och lekte på lekplatsen. Sebbe försökte vid ett tiilfälle fly över åkern. Vi stod och tittade på honom och kallade men inte skulle han åt vårt håll. Där var helt öppet och inga faror i närheten så vi tänkte att vi skulle se hur långt han kilade på egen hand. Efter att ha gått tillräkligt långt ställde han sig och kallade på pappa och vägrade gå tillbaka själv hahaha!
Jag ni ser ju själv hur långt bort han är =)
Nu är det solsidan, wohoo!
Livet
Nya människor som träffar mig kan kanske tro att jag inte är lycklig eller mår bra. Jag har alltid varit något av en orolig själ. Ängslig rent av. Ångestfylld och rastlös på många sätt. De som känner mig kan tvärtom se att jag är mer till freds med livet än någonsin förut. Jag är med mina mått mätt lugn och tillfreds. Känner harmoni och genuin lycka. Med det menar jag inte att jag alltid går runt och är glad men grundkänslan i min tillvaro måste nog ändå beskrivas som lycka. När jobbiga dagar går mot sitt slut eller gråten och ilskan har lagt sig så finns den där alltid, lyckan. Jag är fortfarande jag och det innebär ständiga berg och dalar men till skillnad från förr så är känslan av lycka mer vardaglig, den är liksom mitt normaltillstånd och det andra är tillfälligheter.
Jag kunde under min graviditet känna stor oro över att jag aldrig skulle känna mig tillfreds med att leva familjeliv. Att jag som alltid skulle bli rastlös och längta ut och bort. Att jag inte skulle känna mig bekväm ensam i min familjs sällskap. Att jag skulle vilja mer. Nu frågar jag mig istället vad jag mer skulle kunna önska.
Jag känner mig lycklig över att få spendera min lediga tid med min familj och lycklig över att känna så.
Jag älskar er så Niklas och Sebastian!
Bröllop
Vet ni, jag ska gifta mig! Med den här snyggingen none the less
Jag har kämpat emot all romantisk hysteri runt allt som har med bröllop att göra länge nog nu. Mitt tjat om att det är onödigt, det ska vara enkelt o.s.v. o.s.v.. Glöm det! Nu kör vi! Bring me a fucking gräddbakelse =) Som sagt, nu kör vi hela paketet och jag kan knappt bärga mig. Tänk att denna fina fina människa ska bli min make. ÅÅhhh, så mycket kärlek jag känner när jag tänker på det.
Pippi långstrump
Litet barn(pojke): Titta titta Pippi!
Mamma: Ja, titta vad fint! (styr vagnen dit)
Mammans (idiot)vännina: Assåååå, Pippi? Eeeij ente de litta flicket?? (läs med nasal röst på skånska)
Mamma: Ehh, ehh...jo det är det nog (går där ifrån)
Litet barn: Pippi, Pippi, Pippi!
Mamma: Tiiiitta biiilar!
Skönt att mamman tar sitt ansvar och leder sonen på rätt spår. Fler "flickiga" bögpojkar som gillar Pippi är det sista det här landet behöver *suck* (läs för fan sista meningen med MYCKET ironi!)
Förövrigt så är väl Pippi inte någon särskillt typisk flicka enligt normen?? Herre gud, Astrid vänder sig i graven!
Små guldkorn i tillvaron
Det finns vissa saker jag är beroende av. Små saker i tillvaron som gör livet lite lite bättre. Kryddan liksom.
- Att komma till dagis och se Sebastians min när han först får syn på mig. Det är helt fantastiskt!
- Att komma hem från dagis och varva ner tillsammans en stund i soffan. Det gör vi varje dag cirka en halv timme. Denna punkten är jag noga med att inte missa.
- Att åter igen få se Sebastians min när han hör nyckeln i dörren och inser att pappa är hemma.
- Att krypa nära, nära in mot Niklas rygg när vi ska sova och bara ligga där och känna hans värme och doft. Där och då rinner den sista eventuella stressen av mig.
Snart är det dags för punkt fyra =)
Vilka människor det finns!
Hittade till en ny blogg. Två studenter från Lund har åkt till Uganda och startat ett barnhem för hemlösa gatubarn. Den här historien berör mig på så många sätt. Gå in och läs själv och har ni möjlighet så skänk en slant.
Läs historien här
Kärlek
Lycka
Stackars mig
Missat ytterligare en dag i skolan och känner mig hopplöst efter men jag kommer klara av att komma ikapp för det gör jag alltid. Det är bra med mig, jag gnäller gärna och ofta över att jag inte kan eller orkar men det gör jag alltid ändå. Orkar och klarar alltså. Man måste det om man ska ta sig igenom livet.
Jag känner mig mitt i allt elände tacksam för att jag har en så fin människa i mitt liv. Tack Niklas för att du kör tidigare från jobbet idag och hämtar på dagis så att jag kan ligga här och slicka mina sår. Du är fin inuti och utanpå. Dessutom saknar jag min lille gosse mycket fast jag ligger här och känner mig slagen och den känslan är på något sätt en fin känsla.
Tack för nu...
Halleluja
Solen skiner!!!
Lägg av
Stackars liten
Min älskling är sjuk, jättesjuk. Så liten och eländig är han och mitt hjärta håller på att spricka. Han har hög feber och kräks. När jag hämtade på dagis var han inte riktigt kontaktbar och skållhet med lätta feberkramper. En timme fick han vänta på sin mamma i sitt tillstånd. Det plågar mig mest, varför hade jag inte telefonen framme?? Då hade jag iallafall hunnit ett tidigare tåg. Hur kan man inte svara när ens barn är sjukt? Vem gör så? Usch, känner mig usel. Jävla skit-jag...
Trött
Jag är trött, så trött, så trött. Jag kan inte minnas när jag senast var pigg. Att vara pigg är så 2008. Nä trött är det nya pigg. Kom ihåg var ni hörde det först...
Nä men så att ehhh
Jo men jag råkade radera HELA bloggen. Ja exakt hela som jag jobbat med i tre dagar. Villket jävla stjärnskott man e! Så nu jobbar jag på att få allt rätt igen. Alla små detaljer. MÖG!!!
