Magsjuka har drabbat min sargade kropp. Har kräkts några gånger och mår illa HELA tiden. Dessutom känns min kropp som ett enda stort sammanhängande blåmärke (eller hematom som jag ska svara på tentan att det heter om den frågan uppkommer).

Missat ytterligare en dag i skolan och känner mig hopplöst efter men jag kommer klara av att komma ikapp för det gör jag alltid. Det är bra med mig, jag gnäller gärna och ofta över att jag inte kan eller orkar men det gör jag alltid ändå. Orkar och klarar alltså. Man måste det om man ska ta sig igenom livet.

Jag känner mig mitt i allt elände tacksam för att jag har en så fin människa i mitt liv. Tack Niklas för att du kör tidigare från jobbet idag och hämtar på dagis så att jag kan ligga här och slicka mina sår. Du är fin inuti och utanpå. Dessutom saknar jag min lille gosse mycket fast jag ligger här och känner mig slagen och den känslan är på något sätt en fin känsla.

Tack för nu...