Jag har rätt mycket att stå i för tillfället. Mycket i skolan och mycket hemma. Niklas har mycket på jobbet och jag drar ett stort lass hemma. Att det är lite jobbigt ska det inte hymmlas om men ibland är det så och man måste försöka rida ut stormen. Vad som verkligen inte hjälper är när andra människor påpekar hur jobbigt man har det samtidigt som man själv hela tiden försöker intala sig att det går bra och man försöker stänga stressen ute med positiva tankar. Att ständigt bli påmind om hur viktigt det är att inte fucka up av olika anledingar. Precis som att man inte redan vet det, som om den vetskapen inte alltid lurar i bakhuvudet. Som om inte det är den tanken man brottas mot hela tiden för att den inte ska ta över hela ens liv och på så sätt förlama och samtidigt ställa dörren vidöppen för misslyckandet att storma in. Jag lägger mycket kraft på att försöka ta dessa jobbiga år med ro för annars går allt med största sannolikhet åt helvete.